Tankar om min favoritbok
Boken The perks of being a wallflower skriven av Stephen Chbosky handlar om Charlie som i bokens början ska starta sitt första år i high school. Charlie har inga vänner och är väldigt ensam. Ett år tidigare tog hans bästa vän Michael livet av sig vilket ledde till att Charlie blev deprimerad. Till slut stöter han på sistaårseleverna Sam och Patrick som märker att Charlie är väldigt speciell och tar honom under sina vingar. De visar honom det roliga med att vara tonåring men framförallt så visar de honom den vänskap han förtjänar.
​
Genom hela boken skriver Charlie brev till en anonym vän och det är så boken är uppbyggd. I breven beskriver han sina dagar och känslor. Det är just detta som gör boken så bra eftersom man får se allting ifrån Charlies synvinkel. Det framgår även väldigt tydligt att Charlie tidigare har lidit utav psykisk ohälsa och är på väg åt det hållet igen. Han försöker hela tiden att ignorera det och istället sätter han sina vänners behov framför sina egna, vilket säger mycket om hans personlighet. Charlie är väldigt introvert och hans vänner beskriver honom som en wallflower, vilket innebär att han iakttar sin omgivning mer än vad han deltar i den. Hans iakttagelser av hans omgivning visar sig väldigt tydligt i hans brev då han ger specifika detaljer om saker och personer som andra kanske inte hade tänkt på. Vilket är en väldigt fin egenskap enligt mig då han känner sina vänner mer än vad de tror.
​
I boken berörs flera känsliga ämnen som psykisk ohälsa och sexuella övergrepp. En del av boken som berörde mig väldigt mycket var när Charlie berättade att hans vän Michael gav honom en dikt innan han gick bort men han vet inte varför eller vem som har skrivit dikten. Han berättar också att han är upprörd över att Michael inte skrev ett självmordsbrev till honom. När man sen får läsa dikten så förstår man att det förmodligen var Michael som skrev dikten till Charlie som ett avskedsbrev. Själva dikten berättar historien om en pojke som i diktens början har en kärleksfull familj och en mamma som är stolt över honom. Hans familj slits sen itu mer och mer och pojken växer upp och mår vad man kan anta väldigt dåligt. I slutet mår han så dåligt att han skär sig själv i armarna på badrumsgolvet där han förmodligen tar sitt liv. Jag är väldigt säker på att det var Michael som skrev dikten eller åtminstone gav Charlie dikten som en förklaring på varför han tog sitt liv men Charlie förstår inte riktigt det utan tror att det bara var en dikt som han fick. Detta var nog första gången en bok fick mig att börja gråta. Just den delen är så himla sorglig och verklig på ett sätt. Det finns så många unga där ute som mår så fruktansvärt dåligt utan att någon vet om det. Boken utspelar sig dessutom under 90-talet och jag kan tänka mig att det fortfarande var väldigt tabu att tala om psykisk ohälsa då och det måste ha gjort saken ännu jobbigare för de som led utav det.
​
Michaels självmord är en av anledningarna till varför Charlie mår dåligt men man får även veta att hans moster dog i en bilolycka när han var liten. Man får veta att hans moster bodde hos hans familj under en period för att hon var sjuk. På Charlies födelsedag ska hans moster åka och köpa en födelsedagspresent åt honom men hon kommer aldrig hem igen då hon krockar och dör i olyckan. Detta drabbade Charlie väldigt hårt då de var väldigt nära. Det man får reda på i slutet av boken är att hans moster sexuellt förgrep sig på honom som barn men att han har förträngt det tills det rotas fram igen i bokens nutid när han börjar få flashbacks från händelserna. Detta gör saken ännu hemskare och man förstår mer varför Charlie är som han är.
​
Det jag saknade i denna boken var att jag hade velat lära känna de andra karaktärerna mer. Sam och Patrick är båda väldigt intressanta och fina personer men man får bara se dem ifrån Charlies synvinkel och man får även bara veta det som Charlie anser vara viktigt och skriver ned i sina brev. Även fast själva grejen med Charlies brev är en väldigt intressant läsupplevelse så finns det även nackdelar då man bara ser allting från hans perspektiv. Man får bland annat veta att Sam blev sexuellt utnyttjad tidigare i sitt liv och Patrick har ett hemligt förhållande med Brad, fotbollskaptenen med en pappa som slår honom. Dessa saker hade varit väldigt intressanta att få veta mer om ur deras synvinkel och inte bara utifrån Charlies.
​
Jag tycker denna boken är väldigt viktig eftersom den visar en väldigt verklig bild av samhället och inte romantiserar bland annat psykisk ohälsa som många böcker och filmer gör numera. Psykisk ohälsa är det vanligaste hälsoproblemet i Sverige. Framförallt många unga lider utav någon form av psykisk ohälsa. På tio år har psykisk ohälsa bland barn mellan 10-17 år ökat med 100 procent. Det är därför så viktigt att kunna prata om detta öppet så att fler ska kunna få hjälp. Jag tror att böcker som denna kan vara bra att läsa, oavsett om man är ungdom eller inte då den kanske kan ge en tankeställare och få en att tänka mer på människorna i sin omgivning. Det är omöjligt att se på någon om den mår dåligt och därför tycker jag att det är viktigt att man ser till att bry sig om människorna man har runt sig och inte bara anta att alla mår bra hela tiden. Jag tycker väldigt mycket om denna boken och rekommenderar alla att läsa den.
​
Wania Lindberg
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
​
Dikten från boken:
​
”Once on a yellow piece of paper with green lines
he wrote a poem
And he called it ”Chops”
because that was the name of his dog
And that’s what it was all about
And his teacher gave him an A
and a gold star
And his mother hung it on the kitchen door
and read it to his aunts
That was the year Father Tracy
took all the kids to the zoo
And he let them sing on the bus
And his little sister was born
with tiny toenails and no hair
And his mother and father kissed a lot
And the girl around the corner sent him a
Valentine with a row of Xs
and he had to ask his father what the Xs meant
And his father always tucked him in bed at night
And he was always there to do it.
Once on a piece of white paper with blue lines
he wrote a poem
And he called it ”Autumn”
because that was the name of the season
And that’s what it was all about
And his teacher gave him an A
and asked him to write more clearly
And his mother never hung it on the kitchen door
because of it’s new paint
And the kids told him
that Father Tracy smoked cigars
And left butts on the pews
And sometimes they would burn holes
That was the year his sister got glasses
with thick lenses and black frames
And the girl around the corner laughed
when he asked her to go see Santa Claus
And the kids told him why
his mother and father kissed a lot
And his father never tucked him in at night
And his father got mad
when he cried for him to do it.
Once on a torn paper from his notebook
he wrote a poem
And he called it ”Innocence: A question”
because that was the question about his girl
And that’s what it was all about
And his professor gave him an A
and a strange steady look
And his mother never hung it on the kitchen door
because he never showed her
That was the year that Father Tracy died
And he forgot how the end
of the Apostle’s Creed went
And he caught his sister
making out on the back porch
And his mother and father never kissed
or even talked
And the girl around the corner
wore to much makeup
That made him cough when he kissed her
but he kissed her anyway
because that was the thing to do
And at three A.M he tucked himself into bed
his father snoring loudly.
That’s why on the back of a brown paper bag
he tried another poem
And he called it ”Absolutely nothing”
Because that’s what it was really all about
And he gave himself an A
and a slash of each damned wrist
And he hung it on the bathroom door
because this time
he didn’t think he could reach the kitchen.”
​
